Klippans kommunfågel Kungsfiskaren -tack vare Sten Svensson

Av Leif Dehlin.

Redan 1939 började Sten intressera sig för vår snabbflygande Alcedo Attis när han i Herrevadskloster konstateradesin första häckning i vår kommun. En häst från remontdepån hade trampat in och dödat 5 ungar i bohålan. De första häckningsuppgifterna från kommunen är dock från 1920-talet.

Stens intresse för kungsfiskarens liv och leverne ökade och fr.o.m. -50-talet utvecklades det till ett renodlat forskningsprojekt som resulterade i en uppsats 1978. Uppsatsen publicerades i Vår Fågelvärld nr 2 samma år och nedanstående fakta är hämtad från Stens artikel.

Knappast någon fågel är för sitt fortbestånd så starkt beroende av milda vintrar som kungsfiskaren. Efter en hård vinter, särskilt om den gjort sig gällande även i mellaneuropa, är den Svenska stammen i bottenläge. De tre stränga vintrarna -40 till -42 t.ex. innebar en katastrof och ingen ny häckning konstaterades förrän 1946 då ett par gick till häckning. En häckning som dock misslyckades då en råtta bet ihjäl honan. Året därpå blev vintern lika kall och först 1949 konstaterades två häckningar. Först 1970 blev vintrarna mildare och genast ökade antalet häckningar och rekordåret 1975 skred 17 par till häckning.Vintern -75/-76 blev åter kall och genast reducerades antalet till åtta par.

Kungsfiskarens ankomst till boplatsen är naturligtvis beroende av vårens framskridande men Sten har den 19/2 -74 som tidigaste notering. Mera normalt sker ankomsten i mars eller början av april och som regel anländer hanen en vecka tidigare än honan. Boet grävs ut ur en blottad strandbrink, gärna en meter ovan vattenytan och med omgivande träd eller större buskar.Bohålets djup varierar men av 70 uppmätta bon var medeldjupet 67,7 cm.

 

 

 

Äggen, 6-7 till antalet, läggs på en bobale bildad av sönderfallna fiskbensbollar som fåglarna stöter upp. Enligt Stens noteringar har den första äggläggningen skett den 8 april och ungarns har då lämnat boet bland de sista dagarna i maj. Mer vanligt är dock att första kullen lämnar boet första eller andra juniveckan. Kungsfiskaren kan få fram tre kullar under en säsong och använder då samma boplats till kull ett och tre medan kull två får ett helt "nytt" bo. Efter det att ungarna lämnat boet sker storstädning av bokammaren innan man välkomnar nästa kull. De flygga ungarna från kull ett och två motas iväg från häckningsplatsen omedelbart och hänvisas till ett eget liv, oftast mer än 1 km från boet. Åtta av Stens kontrollerade kullar har lämnat boet så sent som i september, den senaste den 21. Det har då rört sig om tredje kullar.

Sten sysslade också med ringmärkning av kungsfiskare och mellan åren 1959 och 1976 har 275 fåglar försätts med ring. Merparten av återfynden har varit knutna till olika delar av Skåne men två utlandsfynd har noterats, ett i Danmark och ett i Holland. Fågeln i Holland flög ihjäl sig mot ett fönster i slutet av augusti -76 och var ringmärkt i vår kommun som ungfågel i juni samma år.

En faktor, förutom kalla vintrar, som negativt påverkar häckningsutfalllet är bristen på lämpliga bobrinkar. Sten noterade detta också och ägnade mycket tid åt att gräva fram lämpliga brinkar vilket omedelbart resulterade i fler häckande par i vår kommun.

Sten var en noggrann och nitisk ornitolog som på många olika sätt placerat vår kommun på den ornitologiska kartan. Intresset för kungsfiskaren är välkänt i många kretsar men han sysslade också med olika former av inventeringar och allt dokumenterades ytterst noggrant i dagboksform. Dagböckerna donerade han efter sin död till Ekologiska Instutitionen i Lund.

Leif Dehlin har läst och hämtat kunskap från Stens uppsats, "Kungsfiskaren i Klippan, Skåne - förekomst och biologi", publicerad i Vår Fågelvärld 1978 nr 2.

   
             
Om projektet Intressanta fakta om kungsfiskaren Sten Svensson en pionjär Rapportera in din observation av kungsfiskare Kungsfiskaren relaterade länkar